Sofia

Jag har nu varit frustrerad i ett antal dagar för att bloggen inte har fugerat. Nu när den väl gör det så får jag anstränga mig för att få ut någonting vettigt.
   För det första så måste jag bara säga att konserten med Red Hot Chili Peppers jag var på i måndags var helt fantastisk. Jag tror att det är omöjligt för någon som inte tycker om ett band så väldigt mycket och sedan få se dem livs levande och höra deras musik rätt in i öronen som kan förstå den upplevelsen. Den är nästintill religiös (tror jag) Jag skrek så högt jag förmådde och hoppade så mina vadmuskler brände, det var underbart. Kommer alltid minnas. Jag åkte upp till sthlm redan på lördagen för att få uppleva vår kära huvudstad, haha. Jag och min kompis Emelie bodde hos hennes Farmor på Fridhemsgatan, det är mysigt hemma hos Emelies farmor, sådär farmoraktigt med krukväxter och rosa gammeltvål. Har hittat mitt favoritcafé i Gamla stan, det heter Muren och är sådär lite halvsunkigt med mjukt ljus och stora mjuka kuddar. Förra gången jag var där satt det två killar och hånglade i kuddarna, det gjorde caféet mysigt i mina ögon (helt utan sexuell underton)
   
   I huvudstadens rus glömde jag bort vardagen. Den grå vardagen. Eller om den är rosa eller turkos, inte fan vet jag. Jag glömde i alla fall av den. Jag glömde bort min otillräcklighet. Jag kan aldrig göra nog för att vara till hands för alla. Det känns som jag står på kajen, på väg att hoppa på båten, då seglar den ifrån mig. Jag känner mig just nu som ett nedköp i de flesta situationer. Det är klart att jag är ganska mycket som jag brukar vara, men ibland blottas det, det som händer på insidan. Och då är det få som helt förstår. Och mitt i allt detta så känner jag mig så självisk och egocentrisk.
   Det var en gång en människa som sa till mig, en mycket smart och modig människa föresten, att jag aldrig skall glömma av mig själv. Det är det jag håller på att göra. Det insåg jag idag, och om man glömmer av sina egna tankar, känslor och behov så kan man aldrig hjäpa någon annan. Det måste jag ordna. Reparera. 
   Och till sist vill jag bara tillägga att jag skaffat mig en ny idol, han heter Stefan Sundström och jag läste nyligen hans bok "Mjölkens symbolvärde och andra betraktelser" Den var så bra, jag har inte läst en sån där bra tänkarbok på länge. Jag har fått intrycket av att den här människan är ganska knäpp, har bara sett honom på tv innan, sittandes i någon soffa med gröna kostövlar och stripigt hår. Men han har verkligen skitbra värderingar. Alla som är lite smått rubbade och har humor borde läsa hans bok. När jag visade den för Isabell fnös hon bara och sa "den där gamla knarkaren" Så var det med min nya idol.

Nu skall jag gå ut och gå.