Sofia

Jaha, då satt man här igen. Ikväll gör jag inte många knop, jag har ätit en hel del godis, sedan bestämde jag mig för at det fick vara nog så jag borstade tänderna, drack ett glas vatten och gick ett varv runt elljusspåret.
Det var bara jag ute, helt ensam.
   Jag hittade årets finaste julpynt på min blöta men varma promenad, en gammal kvist med vit mossa på, det var verkligen fin. 
   Det är full rulle i vardagsummet, mamma, pappa, min faster mfl. sitter och tittar på Bingo Royale (ett jävla skiprogram rent ut sagt, var tvungen att stänga dörren för att slippa höra mjäket) och dricker wiskey, mums (ironi). Har stängt dörren hit in, orkar inte lyssna, skulle vilja gå och lägga mig, vet inte varför jag inte gör det. Min kära mor har introducerat mig i sina gamla idoler "Lustans Lakejer" (när Isabell har läst det här kommer hon håna mig för evigt) och det lät ganska hyffsat, som någon slags syntig brölande åtiotals-depp-pop, låter bra, inte sant? 
   Jag kommer tillbaks till de här tankarna att jag längtar efter något, att jag saknar något men jag vet inte vad det är. Det är irriterande. Det är liksom inte sådär som när man är sugen på godis elle så, det är någonting djupare, något fundamentalt, jaja, kanske kommer jag aldrig på var det är, eller så gör jag det. Det är det ingen som vet. Nu flummar jag ut igen. Typiskt mig, hoppas ingen lägger för stor vikt i att läsa det här. Nu ska jag sova.