på ålderns höst, eller vår? vem fan vet?
Skål och välkommna!
Idag känner jag mig gammal. Inte så att jag har ont någonstans, inte heller känner jag av urinläckage, håravfall eller senilitet. Det är faktiskt en helt okej känsla, måhända lite underlig men inte helt oangenäm. Jag tror att denna något aha-upplevelseartade insikt poppade upp igår.. Jag insåg att jag inom loppet av några veckor träffat tre nya tjejer på jobbet, alla unga, kanske i min ålder eller något yngre..trodde jag! Men icke, dessa personer var minst två år äldre än mig, men ändå kände jag mig gammal. Jag försöker inte måla upp mig själv som ovanligt mogen vis eller livserfaren, nej, bara lite äldre än mina verkliga år.
Kanske har jag smittats av min mormor som säger att det är så skönt att bli gammal för då behöver man inte bry sig om något man inte vill bry sig om längre. Kanske har jag omedvetet anammat den livsstilen för att slippa avlägsna varje hårstrå på min kropp, för att inte alltid behöva ursäkta mig och vara alla till lags? Ja, vem vet, detta kanske bara är något underligt infall, mycket möjligt då jag drabbas av dessa några gånger om året..
Nu skall jag gå och hämta posten, ett sant gammelnöje! Tjong i medaljongen!
Min stålmormor!
Idag känner jag mig gammal. Inte så att jag har ont någonstans, inte heller känner jag av urinläckage, håravfall eller senilitet. Det är faktiskt en helt okej känsla, måhända lite underlig men inte helt oangenäm. Jag tror att denna något aha-upplevelseartade insikt poppade upp igår.. Jag insåg att jag inom loppet av några veckor träffat tre nya tjejer på jobbet, alla unga, kanske i min ålder eller något yngre..trodde jag! Men icke, dessa personer var minst två år äldre än mig, men ändå kände jag mig gammal. Jag försöker inte måla upp mig själv som ovanligt mogen vis eller livserfaren, nej, bara lite äldre än mina verkliga år.
Kanske har jag smittats av min mormor som säger att det är så skönt att bli gammal för då behöver man inte bry sig om något man inte vill bry sig om längre. Kanske har jag omedvetet anammat den livsstilen för att slippa avlägsna varje hårstrå på min kropp, för att inte alltid behöva ursäkta mig och vara alla till lags? Ja, vem vet, detta kanske bara är något underligt infall, mycket möjligt då jag drabbas av dessa några gånger om året..
Nu skall jag gå och hämta posten, ett sant gammelnöje! Tjong i medaljongen!
Min stålmormor!
ensam.
Idag vaknade jag innan åtta, jag kände mig pigg och ganska ensam. För att få en glimt av någon i familjen skyndade jag upp och bytte några ord med Emil innan han gick till bussen. Det är ensamt att gå hemma på dagarna när man inte behövs på jobbet.. Ibland är det någon hemma, någon man kan byta några dyrbara meningar med, även om det bara är några få. Jag brukar inte klaga, brukar hänge mig åt den ibland hatade optimismen mest jämt. Det har inte lyckats så bra de senaste dagarna. Jag har gjort saker som jag tycker om, fikat, promenerat, pratat, yogat, planterat blommor..men när jag är färdig med de där sakerna så vill jag känna mig nyttig, jag vill arbeta! Komma hem och få lov att vara trött. Hur står man ut att varken arbeta eller studera under en längre period? Jag har varit hemma lite mer än en månad, arbetat lite men håller nog ändå på att tappa förståndet.. Jag går här och saknar, ibland min mamma ibland nåon annan, nästan alltid någon eller något. Men det är ju faktiskt bara mitt liv, bara jag som kan göra något åt hur det ser ut, det är jag som håller i spakarna. Bara att styra! Fan, nu skall jag gå och sällskapa lite med mina vänner katten, tv:n och boken.