Välkommen lille.
Hela dagen har jag gått omkring och varit glad och varm inuti, tanken på ett litet barn som föds ger mig de känslorna. Jag tror att det är moderlighet. Jag vill sluta dokumenattionen av dagen med att säga välkommen lilla kusin, jag kan inte vänta tills jag får hälsa på dig för första gången.
Peace.
Ärvda tankar.
Jag sitter på 611 från Landvetter, från vårdcentralen, från hostande barn och sluddrande gamlingar. Ingen halsfluss, nej, bara en vanlig virusinfektion.Tur för mig. Jag tycker mig höra garpefrukternas bön inifrån samma påse "låt oss stanna här i värmen, du vill väl inte att vi skall frysa!?" Jag igonrerar dem. Går ut ur bussen, trampar i plogvallen, tänker att "nu skulle man haft ett par skidor"
Det var min utflykt idag, kände mig på sådant där humör som bara kan resultera i en beskrivning likt denna. Min mamma sa häromdagen till min bror att "Sofias hjärna inte fungerar som din", då tänkte jag, jag kan måla i min hjärna, det kan inte han. Det är ärftligt, jag har ärvt det, på gott och ont.
Peace, Love & Understanding
Jag insåg att riktigt starka vänskapsrelationer på något undelrigt sätt behöver små meningsskiljaktigheter ibland. Det är rent ut sagt för jävligt under tiden, ångest för att man sårat, men efteråt så kan man känna att det på något sätt måste varit någon mening med det hela. Att man klarar att lösa något tillsammans, något som kanske gör att man lär känna varandra ännu bättre, man står varandra närmare än man någonsin kunnat tänka sig. Jag vill också tillägga att jag absolut inte tycker om att bråka eller tjafsa, det vet alla som känner mig. Men ibland händer något som gör stämningen konstig och tryckt och att man då kan vända det till något positivt är helt otroligt och något som bara fungerar med riktigt bra vänner.
Världen, livet och vänskapen är inte alltid en dans på rosor (en fruktansvärt utsliten klycha men...) och det måste man inse så tidigt som möjligt annars ser man inte någonting med klarhet. Man går genom livet med glosögd blick, likgiltigt hållning och naiva tankar som snurrar inuti. Man måste inse att ur skitjobbiga saker kan trygghet, glädje och erfarenhet födas.
Nu skall jag gå och sova sönder den här urbota förkylningen.
Peace, Love & Understanding...
Till mina vänner.
Jag vill tillägna detta (fantastiska) konstverk mina vänner som alltid finns där för mig. Med risk för att låta dramatisk vill jag även säga att livet inte vore värt att leva utan er. Jag älskar er alla, ni är mina hjärtan. Pussar och kramar!
Vemod.
Kyla.
Vind, bitande.
Iskristaller som yr.
Ser vackert ut, vill ta på det.
Isen ligger som ett höjle över vattnet, bräcklig som sockerglassyr.
Doft av metall, metalliskt, nästan som blod.
Vemod.
Vemod, är det enda jag kan tänka.
Sol, ser varm ut, är stickande kall.
Is, ser stark ut, spricker vid minsta beröring.
Vemod.
Lycka och svårmod, i en salig blandning.
Vemod.
En bild säger mer än tusen ord - tolka själva!
Move Along!
All American Rejects- Move Along
So a day when you've lost yourself completely
Could be a night when your life ends
Such a heart that will lead you to deceiving
All the pain held in your
Hands are shaking cold
Your hands are mine to hold
Speak to me, when all you got to keep is strong
Move along, move along like I know you do
And even when your hope is gone
Move along, move along just to make it through
Move along
Även om nätterna, dagarna, varenda timma, känns oändliga, skrämmande, fruktansvärda, så move along, fortsätt! Även när hoppet är borta, du klarar dig igenom det här, jag håller dina händer även om du inte alltid känner det, i min tankar, Move Along!Tusen kramar Johanna.
Den högmodiga hästen Per.
Ännu en egenhändigt komponerad dikt avsedd att tilltala svenskaläraren. Enjoy!
Den högmodiga hästen Per
Det var en dag en stor och ståtlig häst
han hette Per och han hade svart och glansig man.
Han gnäggade högt “Jag är allra bäst”
och ingen människa skall någonsin göra mig tam!
Hoppandes och skuttandes med högmodig blick
flög Per över nejderna, han hade lättat ankar
Han inte som sina vänner i makligt takt gick,
utan sprängde fram i svindlande storhetstankar.
Men så en kolmörk dimmig natt
Per sprang genom skogen i tävling mot ponnyn Uno.
Uno sprang förbi Per så lätt och frustade ystert och glatt,
“nu du Per du är ej bäst, jag skall tala om det för alla, till och med farbror Bruno”
Per blev så nervös och stirrig “snart skall alla veta”
“att jag inte är störst vackrast och bäst, men kanske har den lille Uno rätt?”
Han kom på att man kanske inte alla andra skulle se ned på och reta
att alla är lika bra och var häst och människa har lika rätt att vara lycklig, glad och mätt.
Per och Uno blev bästa vänner
de tillsammans hjälper nu de svaga.
Den högmodiga hästen nu bara ödmjukhet känner
och vill nu alla andras trasiga känslor laga.
Den giriga lilla mannen.
Den giriga lilla mannen
En dag det var en man som sa,
jag vill ha pengar och sjutton lyxbilar.
Han skrattade lömskt hahahaha,
och tänkte; nu vill jag se hur stålarna strilar.
Han öppnade en liten klockbutik,
där han sålde klockor han knyckt.
Ett år gick och nu var han som ett troll så rik,
men inom kort en flicka pengahungern från honom ryckt.
Snart insåg den lille mannen, så girig och dum han varit,
han grät och ojade och ville inget annat, ta tillbaks allt styggt han gjort.
Alla klockor han tagit från tanter och barn har han nu genast farit,
och lämnat tillbaka och kände med gruvlig lycka, det här var väldigt stort!
Nu den lille mannen Egon inte längre tyngs av girighetens last,
han känner sig nu fri och vacker inuti.
Han älskar sin flicka, lyssnar till var uggla och trast,
och kan nu både lyxåk och smycken låta bli, han har till och med skickat pengarna till Afrika i ett litet plåtetui.
Yesterday
Men så vid fyra, på väg till spårvagnen, 4 mot Angered, så hoppade glädjen ut som en liten flabbande smurf ur min telefon. De första raderna "Alla tumörer har krympt!! Wiee!" nådde mina ögon och hela jag sprack upp i ett leende ända in till det innersta och jag tänkte "nu fan vet jag vad glädje är" Tanken på att allt det du vtingas gå igenom, all skit rent ut sagt, betyder något, gör någon nytta gör det hela lite mer uthärdligt. Tanken på att du, en av mina allra bästa vänner och en av de människor jag känner bäst i hela världen, kan få vara glad, kan få hoppas och leva upp lite, den tröstar mig. Igår tänkte jag på bit ur en låttext av Kent "...ett långfinger åt döden..." Det är så starkt och det stämmer!