Sofia

Här sitter jag nu och känner mig eländig. Försöker intala mig själv att det beror på den j***a matten som jag bara inte kan få in i huvudet men sedan så inser jag bara att det är inte det. Det är mörkret. Regnet. Snålblåsten och pisskylan. Jag avskyr rent ut sagt den här tiden på året. Tur att jag har mina underbara polare;) Hade någon slags tjejkväll igår, jag Isabell och Johanna. Vi satt nere i mitt lilla rum och drack Pripps Blå och käkade pepparkakor. Dt var riktigt mysigt. I slutet på kvällen kollade jag o Isabell på "Svanprinsessan" vilket inte var till så stor nytta, idag minns jag bara att jag skrattade åt Kammarherrn och grodan Jean-Bob, sedan slocknade jag som en klubbad säl. Vaknade i morse av att jag trodde att mitt rum skulle falla av garaget, det regnade och blåste så jag tänkte att nu är domedagen här! Men nej, det var inte domedagen, bara en vanlig höstorm. Kände mig seg och degig men jag inså att jag nog endå inte kunde sova mer, så Bella o jag gick o la oss i soffan och tittade på svanprinsesan igen, för att få lite samanhang. Sedan när jag var ensam igen så tänkte jag att nu måste jag rycka upp mig lite så jag städade hela huset och gick en promenad, fick en komentar av en gubbe "där går du med bestämda steg" och ett enormt halvt tandlöst leende. Gubben gjorde min dag, kände mig helt plötsligt väldigt glad tills det blev mörkt vill säga.
   Morsan kom precis in och frågade om jag satt här och deppade nu, då sa jag njae, inte direkt. Jag ska inte deppa, jag ska inte sitta här och bete mig som en självömkande liten bebis, nej nu skall jag rycka upp mig.Tror jag ska läsa någon rolig bok, kanske Populärmusik fårn Vittula eller Kollektivt självmod,  inget piggar upp en så som lite finskt svårmod. Perkele och godkväll.