Hjärntömning.
Sitter här och skall försöka skriva en APU-uppgift, apskaft vad jag inte känner för det. Men jag måste göra det ändå och jag vet att det egentligen inte är varken svårt eller tråkigt, det skall bara göras.
Borat var helt sjukt knäpp-äcklig-rolig, det var det bästa sättet att förklara eländet. Jag skrattade stundtals så att jag fick ont i lungorna och ibland gömde jag mig bakom någonting för att slippa se. Jaja, den var sevärd och jag fick helt klart bejaka min sjuka okvinnliga humor. Idag är jag ledig, nu är praktiken slut, ganska skönt (jag fick en fikus i avskedspresent). Var och hämtade ut biljetter till "Pusseldrömmar" med Carl Einar Häckner igår. Jag längtar verkligen tills den 5 januari, ja januari i allmänhet (av många anledningar) jag är bara en aning rädd att vi sitter lite för långt fram under föreställningen, han har nämligen en förmåga att fånga folk i publiken och tvinga upp dem få scenen.Hjälp.
Musiken spränger i öronen, tänkte att den kanske kunde få min hjärna att sluta mala,men icke, den mal på värre än någonsin. Det är det som är nackdelen med att vara ensam hemma, man grubblar på allt mellan himmel och hjord och fan och hans moster. Just nu kom jag på mig själv med att sitta och analysera min helknasiga dröm jag drömde inatt. Jag drömde att jag och Johanna var på Cypern och att det regnade och snöade(!), därför hade vi bestämt oss att ta tåget till Rhodos, men då blev vårat tåg påkört av ett annat tåg kört av jultomten, och vi bestämde oss då för att inte åka vidare om jultomten var död. Och så höll det på hela natten, det blev bara värre och värre. Min anlys av detta nonsens är...att jag har en lätt sinnesrubbning...eller??Suck...
Och så grubblar jag över Johanna, läste hennes blogg, det gjorde ont. Det gör ont att veta att någon som man känner så väl och är så nära har så ont och mår så dåligt. Ibland tänker jag att man kanske har en liten del av varandra inom sig när man har varit så nära varandra så länge. Men jag vet inte, det kanske bara är ingenting.
Om du läser det här vill jag bara att du skall veta att jag vill göra så oändligt mcyket för att få dig att må bättre, men samtidigt vet jag att inga ord är tillräckliga, inget medlidande nog. Men vetskapen om att du har alla omkring dig kanske tröstar lite i de mörkaste stunderna. Du blir aldrig ensam, och du kan gräva dig upp igen, det vet jag.
Nu har jag tömt min hjärna lite, den har dragit ner takten på malandet lite, ett kortvarigt uppehåll.Puss & Kram.
Borat var helt sjukt knäpp-äcklig-rolig, det var det bästa sättet att förklara eländet. Jag skrattade stundtals så att jag fick ont i lungorna och ibland gömde jag mig bakom någonting för att slippa se. Jaja, den var sevärd och jag fick helt klart bejaka min sjuka okvinnliga humor. Idag är jag ledig, nu är praktiken slut, ganska skönt (jag fick en fikus i avskedspresent). Var och hämtade ut biljetter till "Pusseldrömmar" med Carl Einar Häckner igår. Jag längtar verkligen tills den 5 januari, ja januari i allmänhet (av många anledningar) jag är bara en aning rädd att vi sitter lite för långt fram under föreställningen, han har nämligen en förmåga att fånga folk i publiken och tvinga upp dem få scenen.Hjälp.
Musiken spränger i öronen, tänkte att den kanske kunde få min hjärna att sluta mala,men icke, den mal på värre än någonsin. Det är det som är nackdelen med att vara ensam hemma, man grubblar på allt mellan himmel och hjord och fan och hans moster. Just nu kom jag på mig själv med att sitta och analysera min helknasiga dröm jag drömde inatt. Jag drömde att jag och Johanna var på Cypern och att det regnade och snöade(!), därför hade vi bestämt oss att ta tåget till Rhodos, men då blev vårat tåg påkört av ett annat tåg kört av jultomten, och vi bestämde oss då för att inte åka vidare om jultomten var död. Och så höll det på hela natten, det blev bara värre och värre. Min anlys av detta nonsens är...att jag har en lätt sinnesrubbning...eller??Suck...
Och så grubblar jag över Johanna, läste hennes blogg, det gjorde ont. Det gör ont att veta att någon som man känner så väl och är så nära har så ont och mår så dåligt. Ibland tänker jag att man kanske har en liten del av varandra inom sig när man har varit så nära varandra så länge. Men jag vet inte, det kanske bara är ingenting.
Om du läser det här vill jag bara att du skall veta att jag vill göra så oändligt mcyket för att få dig att må bättre, men samtidigt vet jag att inga ord är tillräckliga, inget medlidande nog. Men vetskapen om att du har alla omkring dig kanske tröstar lite i de mörkaste stunderna. Du blir aldrig ensam, och du kan gräva dig upp igen, det vet jag.
Nu har jag tömt min hjärna lite, den har dragit ner takten på malandet lite, ett kortvarigt uppehåll.Puss & Kram.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det stämmer. Som fan. Vi har en del av oss i varandra, med dig har jag nått jag inte har med någon annan, och det är inget jag bara skriver för att jag ska skriva det. Du vet inte vad du betyder sofia, och nej, ord kan nog aldrig beskriva det heller. Men det är i princip allt.
Trackback