Sofia

Har lite svårt att skriva just nu. Eller ja skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag vill att det jag skriver skall ha lite sammanhang.
   Igår kom familjen hem från Skåne, jag älskar att vara där ibland. En mil från närmaste affär och när mörkret lägger sig är det som att leva i en säck, så kompakt är det. Och tystnaden, antingen klarar man va den och blir lugn och meditativ, haha, eller så blir man hispig och får lappsjukan. Jag har planterat ungefär 200 små granplantor, hela familjen åstakom ungefär 750. Igår var vi och tittade på granar vi planterade för sju år sedan, då blev jag glad, för de granarna var julgransstora. Så fint.
   Idag gör jag ingenting, vill inte göra något, skall inte. Känner mig lite tung. 
Jag längtade och väntade med dig Johanna, jag såg målsnöret. När det rycktes bort och jag såg din matthet och frustration blev jag först arg, arg som jag inte brukar bli, sedan blev jag uppgiven som följdes av visshet. Vissheten om att du kan och du måste, vare sig du vill eller inte, om jag så skall släpa dig framåt så skall det gå!

Som jag skrev, jag har svårt att skriva idag, mer än så här blir det inte. Jag har nu tagit på mig mina nya röda strumpor med prickar på i hopp om att bli lite gladare. Det är bara att vänta och se.  

Vill bara lägga till att jag häromdagen försökte lista ut varför det hette långfredag. Jag fick då svaret av min moster att "det var då Jesus hängde på korset och blev välhängd" (jag hoppas detta inte förargar kristna, det är inte illa ment, bara en spekulation) hon har livlig fantasi är det enda jag kan säga.