Körkortsångest
Jag är så urbota trött på det här körkortstagandet. Jag orkar inte hålla på längre, det känns oändligt, som om jag aldrig kommer ta det. Jag går och grämer mig i dagar innan jag skall till körskolan. Ett förhållandevis litet problem förvisso. Men för mig är det stort. Jag vet inte en människa som verkar tycka att det är eller var svårt att ta körkort, det verkar som något man "bara gör" men jag tycker det är så svårt. Det har jag tyckt från början, jag var rent ut sagt livrädd i början, för träd, stenklumpar, andra bilar och människor. Det har visserligen gått över lite, men jag kan ibland bli helt tossig om jag gör fel och känner mig trafikfarlig, fantasin springer iväg, tänk vad som kunde hänt! o herre gudrun! och så glömmer jag av vad jag håller på med.
Och pressen, hela min familj är fordonsfantaster, min lillebror kör bättre bil nu som femtonåring än vad jag gör trots nästan ett års tragglande, mor är gammal folkraceförare, pappa kör lastbil och morfar är bilmekaniker. Suck, jag blir matt bara av att skriva det. Jag vet vad de tänker, de tänker "men ska det va så jävla svårt?!" Och ja, för mig är det SVÅRT, så in i hela helvete svårt!
Men aldrig att jag ger upp, visst har jag lust, men det går mot alla mina principer och åsikter. Om det så skall ta ett år till så skall jag ta det jomliga körkortet!
Du klarar det här, det vet jag!
Det var svårt att ta körkort. Det kändes som en oändlighet som aldrig skulle ta slut. Att gå till bilskolan var nervöst. Det var otroligt stressande och jobbigt att sitta bredvid en mumlande bilskolelärare. Men det är bara att göra det! På något sätt tar man sig dit även om man efteråt inte vet hur!
Ta det i din takt, så vet jag att du kommer få ditt körkort! Du tar inte körkortet för någon annans skull, utan för din egen, glöm inte bort det!
Det är en otrolig lättnad när man går ut från vägverket och har klarat uppkörningen! Kanske allra mest för att man inte någon mer gång behöver köra "för" någon annan. Och framför allt inte behöva sätta sin fot i bilskolans bil mer.
Det konstiga är att man väldigt snabbt glömmer hur jobbigt det verkligen var/är att ta körkort...
Men du är stark, ge inte upp! Så är du snart är du där. Pussar och kramar