Den högmodiga hästen Per.
Ännu en egenhändigt komponerad dikt avsedd att tilltala svenskaläraren. Enjoy!
Den högmodiga hästen Per
Det var en dag en stor och ståtlig häst
han hette Per och han hade svart och glansig man.
Han gnäggade högt “Jag är allra bäst”
och ingen människa skall någonsin göra mig tam!
Hoppandes och skuttandes med högmodig blick
flög Per över nejderna, han hade lättat ankar
Han inte som sina vänner i makligt takt gick,
utan sprängde fram i svindlande storhetstankar.
Men så en kolmörk dimmig natt
Per sprang genom skogen i tävling mot ponnyn Uno.
Uno sprang förbi Per så lätt och frustade ystert och glatt,
“nu du Per du är ej bäst, jag skall tala om det för alla, till och med farbror Bruno”
Per blev så nervös och stirrig “snart skall alla veta”
“att jag inte är störst vackrast och bäst, men kanske har den lille Uno rätt?”
Han kom på att man kanske inte alla andra skulle se ned på och reta
att alla är lika bra och var häst och människa har lika rätt att vara lycklig, glad och mätt.
Per och Uno blev bästa vänner
de tillsammans hjälper nu de svaga.
Den högmodiga hästen nu bara ödmjukhet känner
och vill nu alla andras trasiga känslor laga.