Sofia

Sitter här hemma och funderar, i tystnaden tänkte jag skriva, men så kom jag på att Norah Jones mjuka stämma strömmar ut ur högtalarna, haha. Jag är hemma från praktiken idag, har dragit på mig en förkylning, var väl min tur. Så här sitter jag och grubblar i min luddiga ensamhet.
   Jag  insåg att riktigt starka vänskapsrelationer på något undelrigt sätt behöver små meningsskiljaktigheter ibland. Det är rent ut sagt för jävligt under tiden, ångest för att man sårat, men efteråt så kan man känna att det på något sätt måste varit någon mening med det hela. Att man klarar att lösa något tillsammans, något som kanske gör att man lär känna varandra ännu bättre, man står varandra närmare än man någonsin kunnat tänka sig. Jag vill också tillägga att jag absolut inte tycker om att bråka eller tjafsa, det vet alla som känner mig. Men ibland händer något som gör stämningen konstig och tryckt och att man då kan vända det till något positivt är helt otroligt och något som bara fungerar med riktigt bra vänner.
   Världen, livet och vänskapen är inte alltid en dans på rosor (en fruktansvärt utsliten klycha men...) och det måste man inse så tidigt som möjligt annars ser man inte någonting med klarhet. Man går genom livet med glosögd blick, likgiltigt hållning och naiva tankar som snurrar inuti. Man måste inse att ur skitjobbiga saker kan trygghet, glädje och erfarenhet födas.
   Nu skall jag gå och sova sönder den här urbota förkylningen.

Peace, Love & Understanding...