Sofia

Igår, idag och några andra dagar har jag funderat över en sak. Jag har funderat över om alla människor funderar lika mycket. Om jag alltid har funderat och tänkt lika mycket som jag har gjort denna hösten och vintern? Jag har aldrig förstått hur vissa människor han vara, eller verka så oerhört sorglösa. Det kanske är för att det inte tänker så jävla mycket på allt. Det kanske är skadligt att reflektera över allt som händer och sker, är det en förbannelse eller en välsignelse? Jag kan inte svara på det. Ibland kan alla tankar nästintill driva mig till vansinne, det finns ingen plats för skiten. Ibland kan jag känna att dom är väldans bra att ha, det är underbart att ibland sväva bort i fantasin.
   Jag tror faktiskt att eftersom vi alla är olika så tänker vi nog olika mycket också, jag har fötts med en hjärna som ständigt går på högvarv, haha, jag är en ständig drömmare, både vaken och sovande. Självklart tror jag också att man tänker olika mycket under olika perioder i livet och på olika saker. Det har hänt många oväntade och omvälvande saker under hösten och vintern 06, 07. Saker som har fått kvarnstenen i mitt huvud att snurra fortare än någonsin. 
   Som ni ser så blir det en ond cirkel, nu skriver jag till och med ner mina tankar om mina tankar. Jävla snurrigt, eller hur?