Sofia

Nu skall jag inte bli långrandig, jag är ingen vardagsbloggare som varje dag skriver en lång utläggning om mitt livfulla, fantastiska superspännande liv (som för övrigt ej existerar). Nej, jag kom bara på en sak som jag ville dela med mig av. Vi har haft temavecka i skolan "Människor i uppbrott" vi har sett filmer, funderat, lyssnat på föreläsningar och gjort lergubbar. Och i går kom det verkligen till mig, det fassnade, hur jävla rika vi är. Vi här i Sverige är bland de 2% rikaste i världen. Jag blev tacksam och glad, men samtidigt sorgsen, vetskapen av att de övriga 98% har det sämre, de flesta mycket sämre. Jag kände mig som en stor skurk, för jag behöver ju verkligen inte allt jag äger och får, jag vet inte ens om jag förtjänar det? Från och med nu så skall jag minska mitt klagande och börja ge mer. Jag vill känna att jag gör världen i alla fall lite bättre för någon. Och nu passar ju faktiskt den välanvända klychan "Ingen kan göra allt men alla kan göra något". 
   Nu skall jag nog gå ut i solen lite, först ett lager spf 10 så att jag slipper en stoppljusincident i eftermiddag.