Sofia

Jag vaknade i morse av att solen kikade mig i ansiktet, små strålar hade letat sig in bakom min gröna, tjocka gardin. O, vad trevligt, tänkte jag, slippa vakna av väckarklockans ilskna piiip, istället solsken, krokusar och kvittrande fåglar. Men när jag drog undan gardinen blev mina ögon stora som golfbollar, snö?frost? och termometern visade -5. Jag  slötittade i GP och såg att det skulle bli +7 grader och sol, då höjdes mitt humör något, och snöeländet smälte faktiskt bort, nästan allt iallafall.
   Nu sitter jag här och känner mig lugn och sansad även om jag har en APU-rapport jag borde skriva på, körlektion 07.50 på torsdag samt ett saftigt prov i samhällskunskap på fredag. I helgen kände jag mig stressad och jäktad, kunde inte sluta tänka på allt jag skulle göra. Men nu, lugn, hettande kinder, (jag satt ute tjugo minuter på håltimman plus att jag somnade på altanen under en filt när jag kom hem och så färgstark som jag är så brukar det medföra lätt brända kinder, även i mars). Jag tar en dag i taget, en tråkig sak i taget och det går sakta framåt, behagligt sakta. 

Fick ett sms av Johanna idag, det handlade om Hultsfred, nya artister som skall dit. Då spratt det till i mig, jag kände sommaren, gräset, det sammetslena vattnet, doften av en sommaräng, sent. Det är inte långt borta, och jisses vad vi skall leva! 

Var bara tvungen att skriva ner en del av en text av Ted Gärdestad som får mig på så somrigt humör.

Steg upp på morgonen innan min dag var riktigt vaken, oh vilken härlig da', smög mig på ner till sjön för att få se dig bada naken, oh vilken hälig da'.

(Inte för att jag vet vem jag skall se på nakenbadande, men texten är mysig ändå :)