Bakfylletankar?
En riktigt rejäl bakfylla gör att man får så nära till allt. Jag tror att jag har kommit på många nästintill geniala idéer samtidigt som jag försökt genomlida det värsta...Man känner sig så nära till sina känslor på något underligt sätt, allt kommer upp till ytan. Och trots att man lika gärna kunnat ha slevar till händer, finmotoriken är så dålig, så är tankevärksamheten på tårna...det är något slags simulerat PMS-tillstånd, man kan börja gråta eller skratta för ingenting! Kanske försöker hjärnan kompensera för alla hjärnceller man demolerat eller något i den stilen. Medhåll från någon?
Idag skall jag försöka ta vara på alla briljanta bakfylletankar, skriva ner dem och läsa dem i ett stabilare tillstånd och avgöra om de fortfarande är lika briljanta. Och även om de kanske då egentligen är under all kritik så kan de i alla fall få mig på andra tankar, få mig att tappa fokus på det dovt mullrande illamåendet och de läskiga rysningarna.
Idag skall jag försöka ta vara på alla briljanta bakfylletankar, skriva ner dem och läsa dem i ett stabilare tillstånd och avgöra om de fortfarande är lika briljanta. Och även om de kanske då egentligen är under all kritik så kan de i alla fall få mig på andra tankar, få mig att tappa fokus på det dovt mullrande illamåendet och de läskiga rysningarna.
Kommentarer
Trackback