Sofia

Nu är jag hemma igen. Har fördrivit en helg i söder, i skogen. Den riktiga skogen, mitt ute i ingenstans där skymningen kastar ner allt i en svart säck, inga gatlyktor eller avlägsen flygplats som lyser upp. Nej då. Mycket mörkt. Det var vilsamt att kratta löv och gå i skogen och känna duggregnet klättra innanför regnkläderna. Fast jag är lite ilsk för jag är fortfarande förkyld. Det är en mycket envis och underlig förkylning. Ibland tror jag att jag har feber eftersom jag svettas som en säl...Igår trodde jag nästan att jag var allergisk mot bebisar då jag hela helgen har släpat på lilla kusin Viktor som för övrigt är en mycket sällskaplig bebis, men jag har fortfarande huvudvärk och andra trivsamma förkylningssymptom trots att jag inte gått i närheten av en bebis på snart ett dygn. Jaja, ingen ko på isen, det är väl bara att härda ut och se glad ut.
   Har en lektion idag, den börjar klockan tolv. Gymnastik. Coopers Test. Och jag är som sagt lite mosig i kroppen. Men jag måste gå, har redan frånvaro så det räcker efter min tjuvlediga vecka. Och nej, jag är inte så extremt morgonpigg så jag med egen fri vilja går upp kvart över 8 när bussen går halv 11, jag har varit hos tanläkaren som bände upp mina käkar, sa att "här ser det ju fint ut" smällde igen dem, skickade ut mig på vinande skoskydd till min nästintill punka-paffa skitcykel. På den vägen är det. Nu skall jag äta frukost. So long.