Sofia

Nu har jag resfeber. Det låter som en gräslig åkomma men är i verkligheten ganska angenäm. Försökte förklara för min mor hur det känns, det närmaste jag kom var att det är som ett litet djur springer omkring i kroppen.. Nu har jag sagt adjö till nästan alla (utom min kära farmor Ann-Britt som jag för övrigt skall hälsa på imorgon), släkt och vänner efter bästa förmåga. Något sorgligt i vissa fall, men som jag sa till Johanna när vi stod och kramades gång på gång utanför Mölnlycke Blomsterhandel, är att det finns tillfällen då man måste vara borta från dem man älskar för att få uppleva saker utöver det vanliga, så är det bara. 
  Och djuret fortsätter att sno runt i min arma lekamen, jag är lycklig! Det skall bli obeskrivligt underbart att åka efter all planering. Ja, jag kan ösa på med superlativ i tid och evighet. Ryggsäcken står packad, jag skall försöka koppla av en stund, kanske med lite själsdödande såpor och kel med katten (om han tillåter).

Guten Abend.