Sofia

Tystnaden är verkligen något jag kan njuta av. Det är ibland, då den är extra väl förtjänad och efterlängtad, som om man nästan kunde smaka på den. Som när man har jobbat en femtiotimmars vecka. Umgåtts femtio timmar med femtio dementa gamla människor. I deras världar är det alltid något som måste ordnas och detta måste högt och ljudligt talas om för alla i deras omgivning. Dessa idéer om hur dessa saker skall ordnas är allt som oftast oigenomförbara och man försöker (i de flesta fall utan resultat) avstyra projekten. Bara idag har jag blivit ombedd att tala om när det är dags att plantera gummiolantorna, jag har fått avstyra ett imaginärt husbygge samt ljugit om att jag visst skall åka till brädgården och hämta ett dussin tremeters plankor.
   Detta är bara en bråkdel av alla paralella små världar jag har kikat in i under dagen, tänk då hur många jag kikar in i under femtio timmar.. Just därför älskar jag ikväll tystnad, ensamhet. Önskar inget annat. Möjligtvis att falla in i en komaliknande sömn. Denna önskan kommer med största sannolikhet bli verklighet inom sextio minuter.