Stilla.

Det regnar. På bredden, tvären, höjden, uppifrån och nedifrån. Det var min förklaring till lilla tanten med den dåliga synen idag på jobbet. Hon undrade vem det var som knackade på fönstret. Har avslutat min andra heldag, bara en kvar. Trots regnet och jobbet så trivs jag rätt bra med att på egen hand föra ett lugn och anspråkslöst liv med Eriksbergsdockan och kyrkogården som lagom pratsamma grannar. Men bara för tillfället, jag vet allt för väl att rastlösheten snart landar på min bara nacke likt en älglus på hösten.
   Nej, nu tog det slut, ger mig och ger mig hän åt "Munspelsdåren".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback