Sofia -

Hej.

Jag har lyckats fylla 19.
Jag har badat i sjön.
Jag har kört ganska många mil.
Jag har stressat upp mig över allt som skall hinnas med på två skolveckor.
Jag har skaffat mig en ny tatuering.
Jag har självklart träffat mina vänner.
Jag har varit ute och luktat på naturen.
Jag har varit arg på min far då han "rensade ogräs" i mitt blomsterland.
Jag har förlåtit min far då han köpte mig nya blommor.

När jag ser denna lilla lista med några saker som skett de senaste dagarna så inser jag att jag har väldigt mycket att vara glad över. Denna insikt får agera suddgummi i mitt annars för tillfället av jäkt så blyertsfläckiga sinne.

Ryck upp dig nu din gamle get!

2008-05-15 @ 10:14:33 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Efter mycket om och men...

lyckades jag ta körkort.
I torsdags, i Jönköping, i rusningstrafik, i snålblåst från Vättern!
Fan vad underbart.

På torsdag skall jag hämta hem min vita, rostiga Opel Corsa med en trådrulle hängande i backspegeln och spinna loss utav bara satan (ironi!).

2008-04-20 @ 21:12:34 Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Träd.

Många undrar varför jag tycker så mycket om träd.

"Varje gång du känner dig vilsen och förvirrad, tänk på träden, på hur de lever sitt liv. Tänk på att ett träd med stor krona och korta rötter blir omkullvräkt av första bästa vindpust. Inuti ett träd med för långa rötter och för liten krona rinner saven med stor möda. Rötter och krona måste växa sig jämnstora. Du måste befinna dig både inuti och ovanför tingen samtidigt. Bara så kan du ge dig själv skugga och värn, bara så kan du under den rätta årstiden täcka dig med blommor och frukt.
Och när du står inför ett vägskäl i livet och inte vet vilken väg du ska välja, låt inte slumpen avgöra.
Sätt dig ner och vänta. Andas lugnt och förtröstansfullt som du gjorde den dag du kom till världen. Låt ingenting störa dig. Vänta och vänta igen. Stanna upp i tystnad och lyssna till ditt hjärta. När det sedan talar till dig, res dig och gå dit det leder dig."

Tack så mycket Emelie för att du fann denna fina text.

2008-03-24 @ 11:17:06 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Upp- och nedvända världen?

Förra veckan

Denna veckan

2008-03-19 @ 15:57:57 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nödrim.

Mörk, jävligt mörkt.
Ån flyter faktiskt utanför mitt fönster.
Snart piper det i vareviga björk,
årstiderna fäljer än så länge sitt mönster.

Att plast är det dödaste materialet, är vi överens om.
När farmor Dagmar gifte sig var plasten inte född.
Kom hit, snälla någon, kom
jag känner mig på substitut övergödd.

Hallelulja talar inte till mig.
Är av vänskap märkt för livet.
Är kärlek till för alla, inget jag kan svara dig.
Kom bara ihåg, vän, ta inget för givet.

2008-03-10 @ 18:54:41 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite klagan.

Jag skall inte hänge mig åt haranger med ilska gentemot vädret. Bara en ynka mening gällande detta skall få plats, här och i mitt medvetande. Det regnar, ja det gör det, detta gör mig lite ledsen eftersom jag trodde att det skulle sluta, stackars krokusar.

Jag gör inte mycket nu. Letar efter min Mars Volta-cd som jag gärna skulle vilja pryda min cd-hylla med. Men den är borta. Jag funderar över att jag gärna hade stannat kvar på Angereds Teater några veckor till, det var givande och jag blev glad. I natt drömde jag att jag befann mig i ett gammalt dataspel, närmare bestämt Age Of Empires, mycket underligt då jag inte spelar dator. Det var en konstig dröm, jag hade hand om en hord med får och en hydda byggd av pinnar och ris.

"Och att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet..." - Utan Personlig Insats.

Så sant så.

2008-03-09 @ 13:02:27 Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Förändring.

Jag saknar det så. Saknar det varma, att känna sig omsluten av allt runtomkring, att låta berusande dofter av det levande och växande landskapet återkalla känslor man inte trodde fanns kvar. Jag saknar vår, sommar och allt vad det innebär. I min soffa satt jag med en bok och bläddrade lite, boken innehöll fantastiska bilder av blommor i de olika årstiderna. Allt ifrån julrosens chockerande intåg i den snötäckta verkligheten till ett virrvarr av sommarblommor, slumpvis självsådda på någons bakgård. Det fick mig att för andra gången idag inse alltings föränderlighet. Det första tillfället var på min dagliga promenad, jag vandrade lite planlöst och nådde ett stormhärjat före detta skogsparti. Grånade stammar avsnärtade på mitten prydde den kala vyn och jag förstod inte riktigt var jag hamnat. Jag förstod inte innan jag vände mig aningen till vänster och fick syn på "stora sten" eller "strykerskornas" som de äldre generationera kallar platsen. Där brukade vi leka när vi var små, vi brukade tvingas dit i klungor med en lärare i spetsen. Och dessa klungor av små knytt i allasjöns grällt färgade regnkläder förljde en stig kantad av gammal skog, det luktade mossa och de små pojkarna roade sig med att sparka på svampar och skrämma de flickor som lät sig skrämmas med skalbaggar och sniglar. Så nu var jag alltså på stigen igen, men jag kände inte igen mig alls, det enda bekanta var stenarna under mina gore-texsulor.
Just då svor jag högt för mig själv i förvåning. Fan, ingenting är beständigt. Vemod, förvirring och hela spektrumet av känslor överväldigade mig och jag såg ned i marken. Då såg jag med ens ett oregelbundet mönster av små gröna, yviga granplantor. Dessa granplantor var det vackraste jag sett på länge och jag kände åter fötterna stadigt fästade på och i jorden. Visst är allt föränderligt, men inget kan förändra det ständiga kretsloppet av död och födelse som naturen så orubbligt anammat.

2008-02-11 @ 16:14:23 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hamen hamen!

God jävla jul eller något i den stilen. Och tack för att ett nytt friskt år har rest sig ur askan av det gamla. Jag har i dagarna strävat hårt för att bibehålla galenskapen i mitt annars så grådassiga leverne. Dock inte riktigt med nedanstående metod utan nya idéer har ständigt poppat upp och genomförts. Jag vill även meddela att det har blivit tråkigt att skriva här i bloggen, speciellt när jag bara skriver skit som ingen vill, orkar eller ens kan läsa på grund av dess meninslöshet. "Idag åt jag en banan, sedan gick jag på dass, satt där i tre minuter och fjorton sekunder för att efter detta hoppa på ett ben ut till köket för att torka av diksbänken med den rosa/grönspräckliga disktrasan". Och där har ni ett exempel på den simple vardagsbloggarens redogörelse av sin dag. God kväll, nu skall jag bege mig till tv:n där jag kan uträtta mer vettiga saker än jag kan göra här!

2008-01-02 @ 18:23:18 Permalink Tankar Kommentarer (5) Trackbacks ()

Hur man uppehåller galenskapen i livet:

Hur man upprätthåller galenskapen i livet:

1) Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen på.
Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.

2) Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din röst.

3) När någon ber dig om hjälp, Säg: jag delegerar!

4) Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha
pommes frites till det?

5) Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten: Inkorg

7) Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor. När alla
har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.

8) I minnesfältet på alla dina inbetalda räkningar skriv: För
sexuella tjänster.

9) Avsluta alla dina meningar med: "I enlighet med profetian."

10) Använd inte punkt

11) Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.

12) Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har
svarat.

13) Specificera att din drive in order är för att "ta med".

14) Sjung med på Operan

15) Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.

16) Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.

17) Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.

18) Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret......

19) När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik "Jag vann!","Jag vann!" "Tredje gången denna vecka!!!"

Och det sista sättet att hålla uppe en lagom nivå av galenskap:

20) Skicka detta e-mail till alla i din adressbok, även om de har
skickat det till dig eller uttryckligen bett dig att INTE skicka
dem sådana här e-mail.

Den som formulerade detta mail från första början måste vara ett geni! Tack Emelie för att du förde dessa visdomens ord vidare till mig!

2007-12-16 @ 20:21:23 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sverige

Sverige, Sverige, Sverige, ja, visst är det rätt trevligt att någon gång ibland komma hem till det dimmiga, platt böljande, mossdoftnade och distanserade land! Lyckan gjorde sig gemytligt hemmastadd under mitt bröstben när jag hörde några meningar uttalade på det bekanta språket och såg den svenska myllan breda ut sig på båda sidor om tåget. Visst var det lite vemodigt att lämna alplandet och den lilla byn med det väna folket och vår favoritbar k.u.k men nu när jag befinner mig i hemmets trygga vrår mår jag rätt bra. Med mina älskade vänner på gångavstånd om det skulle knipa, en familj som lagar mat till mig och en julgran som trots mina en aning Grincheninspirerade tankar är rätt snygg. Denna känsla skall jag ta vara på, inom en snar framtid vet jag att rastlösheten kommer över mig igen, det kliar i mina ben, i min själ och jag vill vidare, se något nytt, känna något nytt och skapa nya saker.
Men nu är jag iallafall hemma och jag mår jävligt bra just för tillfället och för att praktisera min bohemiska livsåskådning så skall jag ta vara på dagen och inte fundera över den imorgon! Peace & Love, mina vänner!

2007-12-16 @ 19:44:47 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

En vacker dag!

Maste bara meddela att dagen som idag har förflutit har varit magnifikt vacker. En lang radda bilder publiceras inom kort! Jag sitter här pa HBLA, var trevliga besöksskola, är seg i kolan och torr i käften efter en timmas tjöt om likheterna och olikheterna mellan Sverige och Österrikiske med en klass...Jag bara suckar och ger upp, jag skrattar till slut, pratar svenska svamlar och ut hoppar en och annan svordom, men kul är det i alla fall!
Praktiken denna vecka är lite mer betungande, jag arbetar fran 8-17 med mycket sjuka människor, det är dock lärande och intressant. Nästa vecka vet jag inte var det bli, jag har hört att min handledare Helmut Steinkugler (stenkula, haha) som även är chef för hela tjottamojängen som kallas Pro Mente (där jag praktiserar) är mycket spontan, sa vem vet, jag kanske hamnar i en bergsby där de psyksjuka behandlas genom getvallning och att tugga barr? Jaja, nu skall jag avsluta denna lilla skrivstund och lalla tillbaka till rummet för middag, choklad, och kaffe som jag lärt mig dricka. Och allihopa i kör Urkartzelswurpf (eller nagot sadant, det betyder ekorrsvans)!

2007-11-28 @ 17:21:19 Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Grüss Gott!

Hej allihopa där hemma i Sverige! Detta blir ett kort inlägg eftersom jag sitter pa min praktikplats och skriver, det är sa trakigt att inte kunna svara pa era mail och liknande, önskar jag hade haft bättre tillgang till internet. Jag lever i alla fall och snön faller utanför fönstret, jag saknar alla er men skulle inte byta bort det här äventyret, det är en sadan upplevelse att vara här! Helgen var helt galen, party, party kan jag säga. Jag kan inte beskriva den i nagra korta meningar sa jag skriver mer en annan dag! Nu blev jag bortkörd fran datorn sa hejda för denna gangen!

2007-11-26 @ 14:38:59 Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hej Sverige!

Hej alla vänner och liknade där hemma i Sverigelandet.

Själv befinner jag mig i Österrike, närmare bestämt den lilla orten Bad Ischl! Här är det mycket stora berg, snö och gubbar i tyrolerhattar. Jag är lite förvirrad och vet inte riktigt var jag skall börja...Vi ta tagresan som inldening, den gick, ja bra kanske är att överdriva men vi tog oss fram efter att ha drabbats lite lätt av fucktjuvar, efter att nästan fallit av sängarna i sovtaget och efter atskilliga sprangmarcher med bagage och allt. Min ryggsäck var sa ogudaktigt tung och jagg blev av med träningsverken först igar. Men det var värt eländet för nu är vi här och det är mycket spännande. Jag har ett eget rum pa ett nybyggt studenthem med de tva Lisorna innanför dörren bredvid. Om nagon känner för att komma ner sa är det bara att dyka upp, jag har tva sängar i mitt rum!
   Vi lever, eller jag lever i princip pa pasta, surdegslimpa, frukt och choklad...mycket choklad! Första praktikdagen kom ju jag min get försent, jag virrade bort mig i den "enorma" staden och fick mig en ordentlig sightseeing/joggingtur. Jag kom fram till slut och de senaste dagarna har jag spenderat pa en dagverksamhet för människor med psykiska problem som inte kan klara av ett vanligt jobb. Det har varit minst sagt annorlunda men väldigt givande. Jag har lärt mig mycket tyska redan sa till nyar skall jag inte prata ett ord engelska med de tyska vännerna som kommer pa besök;)!
   Jag saknar inte Sverige men jag saknar er, alla vännerna och familjen lite, det är konstigt att bara ha tva man känner runt sig när man är van vid en hel drös. Den här veckan har gatt mycket fort och imorgon skall jag till en ny praktikplats pa ett postkontor. Idag har jag sett katter överallt, i fönster, pa gatorna, i skogen...jag tror jag saknar Tusse! Jag far klappa lite pa getborstet pa gubbarnas tyrolerhattar sa kanske jag känner mig som hemma! Jag kan även säga med en blandning av irritation och faschination att alla glor pa oss sa att ögongloberna nästan flyger ur sina halor, det maste vara den blonda harfärgen och den korkade uppsynen!
   Till helgen har vi planerat party, det blir grejer det! Stina och Carro har lovat att bjuda in tva ovanligt bildsköna österrikiska killar som arbetar pa sjukhuset, haha, skämt och sido...vinet är mycket billigt här!
   Nu skall jag avsluta för denna gangen, skriver snart igen tror jag. Ha det kanon där hemma och ta det lugnt, som jag brukar göra!!! Peace and out.

Den vackra lilla staden Bad Ischel i gryningen.

Här har jag bedrivit min praktik de senaste dagarna, det var trevligare än det ser ut!

2007-11-22 @ 16:15:12 Permalink Tankar Kommentarer (3) Trackbacks ()

Det här blir spännande!

Imorgon klockan 09.40 åker jag och mina kära vänner Lisorna till Österrike. Det är en underlig tanke att man skall vara långt bort i en hel månad. Det blir spännande, som alla säger...Fyra veckor, sannerligen en upplevelse. Jag kommer nog skriva ytterligare ett inlägg i natt när jag inte kan sova...

2007-11-16 @ 14:33:06 Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Argumenterande tal - Varför du bör ta med dig en get till en öde ö!

Tänk dig att solen skiner, du är ute och går på den solvarma asfalten, fåglarna kvittrar och du känner dig allmänt tillfreds. Plötsligt blir du stoppad av en gammal gubbe som dyker upp till höger i ditt synfält, han ställer sig framför dig och säger med lugnt med en mörk stämma: " Nämn EN sak du skulle ta med dig till en öde ö?" Du tappar hakan, tänker att "jag måste ha drabbats av en psykos" men svarar trots detta för att blidka hallucinationen att du skulle ta med dig en get. Gubben ler mot dig med en förvånansvärt perfekt vit tandrad och du känner att marken gungar till under dina smutsiga fotsulor. "Vad i helvete skall du med en get till, fruntimmer? En yxa är vad man bör ha med sig, det vet ju alla!" Du flinar gubbskrället rakt i ansiktet och säger med stolt röst: "

När man befinner sig på en helt och totalt öde ö så är den näst största dödsorsaken, efter svält och törst, ensamhet. Att veta att man är helt isolerad, att det enda liv på miltals håll är några dussin krabbor och plankton, på sin höjd någon fånig havsfågel så kan man garanterat gå under av ren och pur saknad av något sånär intelligent liv. Det är där geten kommer in i bilden, den är förhållandevis intelligent och ett mycket sällskapligt djur! Sedan är geten ett mycket praktiskt djur på så sätt att den äter enbart det som är ätbart och icke giftigt vilket kan förse även sin medstrandade människa med föda. Och inte nog med detta, djur har en fabulös förmåga att finna sötvatten vilket kan rädda både dig och geten undan en synnerligen otrevlig uttorkning till döds.

Ja, visst förstår du ju säkert att en yxa eller ett metspö hade kunnat vara på sin plats, du kan fånga mat, du kan slakta djur du finner på ön, du kan hugga ner något form av träd för att sedan yxa till dig en flotte eller ett vindskydd.

Men tänk nu efter riktigt ordentligt, leta långt där inne efter dina sanna värderingar...Vad önskar du helst, ett halvtaskigt vindskydd av några risiga buskkvistar och att vakna mitt i natten av de kusliga ljuden med något varmt, levande och tänkande tätt intill dig, eller vill du ha ett vindskydd så tätt och bildskönt att det ser ut som något som Ernst knåpat ihop på en eftermiddag och en ryslig mörk natt med endast dig själv som sällskap och så småningom dina tre andra personligheter! Tänk efter nu, min vän...

Och sist men inte minst så måste du väl se att en get är en fantastisk tillgång rent näringsmässigt, så länge geten hålls levande och vid god vigör så kan du, om du har en honget, varje dag mjölka den på en skälig mängd god och näringsrik mjölk. Om du i sista änden bestämt dig för att avliva geten till förmån för din egen överlevnad så kan du äta dig mätt på getkött i ett antal dagar och sedan som sista utväg montera det soltorkade getskinnet på ett jämt antal starka drivvedspinnar och ge dig ut på det stora blå i hopp om mirakulös räddning.

Nu är det gubbens tur att stå där med skägget i brevlådan och du ler belåtet åt din utläggning men gubbens förvåning är kortvarig och han höjer sakta ett skrynkligt finger och viftar på det med en oroväckande snabbhet. Du kniper ihop ögonen och det surrar till bakom höger pannlob. När du åter öppnar ögonen befinner du dig på en plätt sand, sanden är grovkornig och full av krabbskal, snåriga buskar omger dig och sanden och det är kvavt, fuktigt. Du ser dig omkring och inser med en blandning av förskräckelse och förvåning att bredvid dig sitter en liten raggig typ med korkad uppsyn som plötsligt frambringar ett pipigt bräkande ljud. Ur din egen strupe undslipper en suck och du tänker att "ja, gubbskrället hade rätt, jag hamnade på en öde ö och här har jag min get!" Trots den abrupta förflyttningen känner du frid i sinnet och med din överlevnad säkrad inleder du ditt första samtal med geten vid din sida, och tänker stilla att "vi kommer bli fina vänner!"

2007-11-09 @ 17:51:33 Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()